Ingen plats för mig

Ett föredrag om unge Ghazis väg in i islamiska staten, och om att stå nära någon som radikaliseras.

“Jag når dig inte på telefon. Var är du?”
“Det vill du inte veta.”
“Jo, det vill jag.”
“Du kommer inte att tycka om det.”
”Det kvittar. Du har lovat att alltid säga som det är. Även när du vet att jag inte tycker om det. “
“Jag är i islamiska staten.”

I sju år har Katia Wagner följt Ghazi, de träffades i Oslo 2012 efter att han varit i Sverige som ensamkommande. I Norge hade han hamnat i händerna på en knarklangare som slog och hotade honom, Katia jobbade med en reportagebok om ensamkommande som förvunnit i Sverige.

När boken är utgiven fortsätter de att hålla kontakten. Han blir som en son för henne, som en bror för hennes döttrar. De träffas, chattar och rings under hans väntetid i Norge. Det är där, under asylprocessen, som han möter salafisten, det är då han radikaliseras. Han skickar Youtubelänkar med islamistisk proganda, föreläsningar om islam som han ber Katia att lyssna på. De diskuterar i timmar, det är så uppenbart att något allvarligt händer med honom. När han berättar för myndigheterna att “någon vill att han ska till Syrien”, tar de emot det han säger som ett försök av honom att få stanna i Norge. Det utreds aldrig. Till slut reser Ghazi till Syrien och ansluter sig till ISIS. Ghazi och Katia behåller kontakten, men han blir mer och mer extrem. Och chattmeddelandena kommer allt mer sällan.

Under föredraget delar Katia Wagner med sig av den djupa insyn hon fått av hur en ung människa kan radikaliseras. Om budskapen, processen, förändringarna i Ghazi. Om de egna tankarna och känslorna i att ha någon nära som fattar ett så ofattbart och ödesdigert beslut. Om ilskan och förtvivlan, och skuldkänslorna över att inte ha förmått stoppa honom. Hon berättar om terrorrättegången i Tunis som hon närvarade vid,  när Ghazi lyckats fly och fängslats i sitt hemland. Om tiden efter att han släpps, om vägen mot en någorlunda fungerande vardag.

Det är en personlig berättelse om en ung mans väg in och ur radikal islamism, om livet som återvändare i hemlandet och om hur det kan vara att stå någon nära som radikaliseras.

Boka föredrag: katia@katiawagner.se

”Unga på flykt och ett samhälle som sviker”

Ett föredrag om en parallell värld och ett samhälle som sviker. Där människohandel, sexuellt våld, droger och kriminalitet är en del av vardagen. Där livet handlar om att överleva, och om vänskap och syskonkärlek.

Amin brottas ner av vakter på Malmö Central och blir riksnyhet i ett uppmärksammat videoklipp från ingripandet. 14-åriga Muna försvinner spårlöst från sitt familjehem utan att någon letar efter henne. Rahman, som också är en av de många hundra ensamkommande som försvinner i Sverige, hamnar i klorna på en människohandlare. Han tvingas transportera knark och utsätts för brutala våldtäkter. Farid sover på en bänk i centrala Stockholm, nergången av sin epilepsi och rädd för de påtända männen i parken ska ge sig på honom. För de två poliserna Christian och Mikael innebär i stort sett varje arbetspass nya övertidstimmar. De driver den ena människohandelsutredningen efter den andra, skriver orosanmälningar och letar sängplatser åt pojkarna på gatan. Samtidigt motarbetas de. Kallas för Mr Ensamkommande i korridorerna på polishuset och hånas för sitt engagemang. Andra samhällsaktörer lägger luren i örat på dem när de står med påtända och sargade pojkar under sena Stockholmsnätter.

I samhällsdebatten sprids rykten om ensamkommande som rånar och slår ner folk, som sextrakasserar tjejer på musikfestivaler och badhus och som hotar folk på bibliotek. Bilder och uppfattningar som får fäste och blir nationella sanningar. En kväll samlas en maskerad mobb i Stockholm för att ta lagen i egna händer och ge sig på ensamkommande.

Fortfarande försvinner flera hundra ensamkommande varje år, under tiden de är myndigheternas ansvar. Ingen letar efter dem. Ett stort antal barn och ungdomar faller offer för människohandel, men ärendena utreds inte. Marockanska gatubarn lever i ett tomrum, där de varken får stanna eller kan utvisas. De kringflackande ungdomarna är måltavlor för radikala rekryterare.

Samtidigt pekar myndigheterna på varandra om vem som bär ansvaret, trots de obestridliga skyldigheter samhällsaktörer har när minderåriga tar skada. Det blir istället de två poliserna, en enskild socialsekreterare och ett familjehem som går långt bortom sina egna gränser för att hjälpa pojkarna som kommer i deras väg.

Under föredraget berättar Katia Wagner om poliserna som hon på nära håll följde under två år. Om hur de svetsas samman i sin ensamhet och visar andra vägen genom sitt operativa arbete och förhållningssätt som får barnen och ungdomarna att ge dem sin tillit. Hon presenterar sin granskning av de många nerlagda människohandelsutredningarna, och reder ut ryktena om ensamkommande. Hon berättar om barnen och ungdomarna som nått Sverige, om deras tankar, känslor och drömmar. Om samhället som vänder bort blicken trots vetskapen om att de far illa.

Boka föredrag: katia@katiawagner.se

Föredrag under kunskapsdagar i Härnösand. Foto Jessica Eriksson
Föredrag under kunskapsdagar i Härnösand. Foto Jessica Eriksson